Jag trodde att jag visste vad kärlek vad men jag levde i en illusion.

Jag trodde att jag visste vad kärlek vad men jag levde i en illusion.

Idag firar frun och jag 8-årig bröllops dag.

Som så många andra relationer började vår med enorm passion och förälskelse. Det höll sig i 18 månader tills min fru fick ett missfall som var enormt utmanande för henne fysiskt och för oss båda mentalt. 

Innan dess hade min fru haft mörka perioder men vi flöt igenom dem då dessa mörker var mer mörkgrå än svarta. 

Efter missfallet blev hennes mörka perioder längre och mörkare och mina rädslor började triggas igång. 

Vi kom in i ett negativt mönster som utspelade sig om och om igen i år. 

Vi hade många fantastiska perioder men vi kämpade båda med isolering och lära oss bli föräldrar. 

Min förälskelse väcktes snabbt efter dessa perioder men vi hade en djupare anspänning emellan oss.

En anspänning som växte varje gång jag blev triggad av hennes mörker. 

När hon hade sina mörka perioder ville jag hjälpa henne.

Jag visste och såg henens goda sidor.

Jag ville att hon skulle må bra. 

Att hon skulle sluta identifiera sig med sin smärta och otillräcklighet och se den skönheten jag såg i henne. 

Vad jag har förstått i efterhand är att hennes mörker väckte en enorm rädsla i mig. 

Det handlade inte bara om att jag ville finnas där för henne. 

Det handlade om att jag inte kunde hantera hennes mörker. Jag kände mig värdelös och oduglig. 

Jag såg hennes mörker som ett bevis på min oförmåga och bristande värde.

Från mitt självdömande dömde jag henne. 

Jag ville egentligen inte hjälpa henne.

Jag ville fixa henne.

Att hon skulle vara glad så att jag skulle kunna vara glad och känna att jag dög. 

Jag trodde att jag älskade henne.

Men egentligen blev jag trygg när hon var på bra humör och rädd när hon var på dåligt humör. 

Jag fördömde hennes ”mörker”. 

Jag avskydde det. 

Det gjorde för ont och jag visste inte hur jag skulle hantera det. 

Den smärtan ser jag idag har varit en av mina största välsignelser. 

Jag kunde inte leva med det lidandet. 

Jag var tvungen att hitta en annan väg. 

Idag har hon fortfarande en mörk sida och jag har lärt känna mitt mörker. 

Idag är jag inte rädd för hennes mörker. 

Det är inte helt sant. 

Ibland är jag rädd. ;-D 

Idag älskar jag henne. Hela henne. 

Jag älskar hennes energi, hennes skapande förmåga, hennes dedikation, hennes värme, hennes rädsla, hennes oro, hennes längtan, hennes utmaningar. När hon vill ha sex och när hon avvisar mig. När hon ger mig support och när hon utmanar mig. 

Med min fru har jag lärt mig vad sann kärlek är. 

Att älska båda sidorna.

Inte på grund av, eller trots att det är på det ena eller andra viset. 

Utan för att hon är precis den hon är. 

Denna resa hade inte varit möjlig för mig om jag inte också lärt mig acceptera och tillåta mig att vara den jag är. 

Om jag inte tillåtit mig att vara trygg i det som är och det som sker. 

Detta är en del i min historia från en Nice Guy som levde i rädsla och frustration till att leva med en helt annan kraft, autenticitet och mening idag. 

Att lära känna in inre Nice Guy och hitta och utveckla kraftfulla verktyg för att han inte ska leda mitt liv har varit nödvändiga steg. 

Vill du också frigöra dig från din inre Nice Guy och skapa de relationer och sex du önskar?